Text: Sanna Markebrand
Bilder: www.waagendorf.se

Den här gången har jag intervjuat Liz och Lars Gredenheim på Waagendorfs
kennel i Simonstorp utanför Norrköping. Liz är formellt ansvarig men de tar
hand om arbetet gemensamt.

Vad har du själv för bakgrund inom området hund?
Lars: Jag har alltid tyckt om hundar och speciellt schäfer och hade faktiskt ett kennelnamn innan jag träffade Liz. Men det blev bara en enda kull så det var i samband med att Liz och jag träffades i början på 90-talet som mitt intresse för schäferavel verkligen tog fart. Jag har tävlat en del hundar i elit spår och på senare år i BSL. Inom SBK har jag varit tävlingsledare och mentalfigurant. Sedan några år tillbaka så är jag certifierad träningsfigurant i IPO och ordförande i OG Simonstorp.
 Liz: Jag har alltid älskat hundar. Redan som barn ville jag ha en schäfer men det gick inte för min mamma hade astma. Så jag gick runt hos grannarna i byn och rastade deras hundar. Lite längre upp i tonåren fick min mamma ny medicin och jag kunde äntligen få min efterlängtade schäfer, då kom Myran in i mitt liv. En härlig tik efter Silverpilens Ådin. När jag senare flyttade hemifrån hade jag ständigt 2-3 schäfrar. På 80-talet började jag tävla en del med min dåvarande tik Törnkrokens Chagall. Hon blev SLCh och vi körde elit spår och lite sök. Det var då mitt intresse för avel startade. Jag tog min första kull på henne och det blev tre valpar.

När startade ni er uppfödning och med vilken tik?
Eftersom jag inte gick vidare med någon av Chagalls avkommor räknar jag inte henne som min stamtik utan det är istället två andra tikar, nämligen Kurants Ånja född 89 samt Silverpilens Orka född 92. Båda var efter Wulcanos Garonne, en hane som vi verkligen imponerades av. Ånjas första kull var efter Trälebo Ion men alla valpar utom en reabsorberades och den enda som föddes levande – Bismarck – dog ganska snart. Hennes andra kull var efter Silverpilens Ztoj och det är vår C-kull. Orkas första kull – D-kullen – var efter Kurants Valhall. Vi har alltså två olika
tiklinjer som vi bevarat sedan dess.

Hur många hundar har ni idag, hemma och eventuellt ute hos fodervärdar?
Vi har haft ett par fodertikar ute och även lånat in tikar ur vår egen uppfödning men det som passar oss bäst är att försöka välja ut de bästa tikvalparna och behålla dem. På det sättet får man verkligen en känsla för sitt avelsmaterial och tikarna slipper även flyttas inför valpningen osv. Det har fungerat mycket bra utom med någon tik som inte hållit måttet för avel riktigt.

För närvarande har vi två tikar hemma, Korad Waagendorfs Jaxa som gjort UHP, är uppflyttad i lkl spår samt tävlar BSL III. Hon är framför allt husses hund. Sen har vi mattes hund, Korad Waagendorfs Lehra som tävlas i BSP. Tidigare tävlade jag en
hel del, framför allt i spår och lydnad, men på senare år har jag ängnat det mesta av min tid till att hjälpa och stötta våra valpköpare.

Vi har också köpt en tysk hanvalp som finns på en kennel därnere i väntan på att alla vacciner och prover skall bli klara innan han får  komma hem. Vi har fått mycket bra kontakt med uppfödarna och det är intressanta linjer han för. I första hand ska han bli en tävlingshund åt husse men beroende på hur han (och hans syskon) utvecklas kan förstås avel bli aktuellt, det får framtiden utvisa.

Numera har vi även en liten sällskapshund, en Moskva dvärgterrier som vi importerat från Ryssland. Om allt utvecklas åt rätt håll kommer vi även att ta någon kull på henne.

Vad är ni mest nöjda med i er uppfödning och vad vill ni förbättra?
Vi har bra statistik på röntgen, både när man ser till andelen undersökta hundar och resultaten. Samma sak med MH och MT, andelen testade hundar är hög och resultaten är bra. Jag tycker att Waagendorfshundarna har goda mentala egenskaper, härlig arbetsglädje och bra motorer. Våra hundar används framgångsrikt i väldigt många olika grenar och fungerar bra till det mesta, precis som en riktig schäfer ska göra.

När det gäller förbättringar av vår avel så finns det ju så klart en del att göra och vi anstränger oss verkligen för att vara objektiva och kritiska, men jag kan inte se någon genomgående mental brist hos våra hundar. Exteriört sett finns det väl lite att förbättra, men vi strävar ju naturligtvis inte efter någon ”utställningsexteriör” utan en funktionell och prydlig ”bruksexteriör”.

Vad har ni för krav på de hundar ni använder i avel?
När det gäller hanarna vill vi förstås att de ska komma ur bra, jämna kullar både vad gäller mentalitet och hälsa. Vi vill helst träffa hanen flera gånger och se honom i arbete. Utstrålningen är viktig, han måste ha ”det lilla extra”. Om det finns tidigare avkommor är det ju ett plus. Samtidigt är det ju så att man ibland, för att kunna utavla och få in nytt blod, måste söka sig till utländska linjer där osäkerheten blir större. Det är en balansgång det där.

När det gäller tikar försöker vi som jag tidigare nämnde plocka ut den tikvalp som vi tror mest på när vi väljer en framtida avelstik ur en av våra kullar. Och skulle hon sedan visa sig inte leva upp till kraven, ja då får man acceptera det.

Vilken hund från er egen uppfödning
är ni mest stolta över?
Vi är verkligen stolta över alla våra hundar
och valpköpare men visst finns det några
ekipage som jag vill nämna särskilt.
Birger Larsson med Waagendorfs Cimon
som vunnit Räddnings-SM två år i rad. Jörgen
Stiansen med Waagendorfs Izozou som
tagit närmare 50 cert och erövrat flera medaljer
på såväl Norska som Nordiska Mästerskapen.
Maria Lundin med Waagendorfs Ginny som
tävlar elit sök, elit spår, BSL, BSP, IPO, IPO-FH
och med stor framgång deltagit på flera VM i
IPO-R. Magnus Johansson med Waagendorfs
Mr Gere som vunnit SSM och SM i skydds i år samt
kommit tvåa på Nordiska Mästerskapen i samma
gren.

Vilka krav ställer ni på era valpköpare och vad erbjuder ni dem?
Vi har väl inga direkta krav, utan snarare önskemål. Vi önskar att alla våra valpköpare ska röntga sina hundar samt att de ska komma på de gemensamma MH och MT som vi ordnar (eller genomföra MH/MT vid annat tillfälle).
För att få köpa valp från oss måste man inte tävla men vi vill så klart att alla ska aktivera sina hundar och jobba med dem. Vi är också noga med att fråga blivande valpköpare hur de har tänkt ordna det för hunden om de jobbar heltid.

Vad anser ni om den svenska schäfern idag?
Som uppfödare har man ett stort ansvar med att förvalta, utveckla och förbättra schäfern som den bruks och tjänstehund den är. Många av dagens schäfrar är så tävlingsanpassade så att dom inte längre räcker till i tjänstehunds sammanhang. Man får akta sig som uppfödare att inte frestas av att driva sin avel i den riktningen så man i tävlings sammanhang till varje pris skall kunna hävda sig mot dom raser som har en
helt annan mentalitet och rasprofil, för då kommer vi att tappa den goda substansen som vi i grunden har
i schäferhunden.

Vad hoppas ni av föreningen Svensk Bruks Schäfer?
Vi tycker att SBS framför allt har bidragit till att sätta fokus på schäferns hälsa och mentalitet och det är väldigt positivt. Vi hoppas att föreningen ska fortsätta verka i den andan.