Turen har nu kommit till Anita Wahlström på Silverpilens kennel utanför Norrköping.
Som många säkert vet har Anita slutat med schäfrarna på grund av sjukdom och ägnar
sig nu åt att föda upp chihuahuas. Under årens lopp har även pudlar, amerikanska
cockerspaniels och schipperkes fötts upp under prefixet Silverpilen.

När startade ditt intresse för schäfer och hur kom det sig du började föda upp rasen?
På 60-talet hade jag dobermann som jag tävlade med. Min man var hundförare inom polisen och en dag 1965 ringde det en familj som hade en niomånaders schäferunghund som de inte orkade med längre och därför ville sälja till polisen. Ingemar kunde inte åka och titta på hunden så han bad mig. Det blev kärlek vid första ögonkastet och jag sa till min man att ”den här hunden får du aldrig”. Cleibers Cleei som han hette blev min hund som jag både tävlade bruks med och ställde ut. Han blev internationell, nordisk och svensk utställningschampion, brukschampion i spår och korades på +3.

När startade du din uppfödning och med vilken tik?
Efter ett par år vaknade intresset för att avla på Cleei och till den första kullen lånade jag in en tik vid namn Triumphs Gina. Kullen blev lyckad och jag kunde gå vidare med eget tikmaterial.

När slutade du föda upp schäfer? Har du några schäfrar kvar hemma?
Min sista kull föddes för 8-9 år sen. Länge efter det hade jag kvar två schäfertikar hemma, Otis och Sälta, men de är borta nu. Nu har jag bara chihuahuas.

Vad är du mest nöjd med i din uppfödning?
Jag är väldigt glad över att jag har haft förmånen att ha så duktiga och ambitiösa valpköpare. Det är tack vare dem Silverpilens kennel haft så fantastiska framgångar med över 100 SBCh och ett stort antal SM-deltagare. Ett år, 1992 i Piteå, hade jag 14 av mina hundar med på bruks-SM. Ett år kom både Årets Spårhund, Årets Rapporthund och Årets Skyddshund från mig. Det var Wilse, Arko och Öya.

Sen har jag förstås lyckats få fram bra hundar, de största fördelarna hos Silverpilarna tycker jag har varit deras sundhet och goda hälsa inklusive friska leder. Samt förstås deras goda mentalitet, jag tycker att mina hundar varit öppna och trevliga mot folk, samarbetsvilliga och med mycket stor arbetskapacitet samtidigt som de kunnat koppla av på ett bra sätt.

Jag är också nöjd med att jag alltid varit noga med att lägga goda grunder åt mina valpar, de har alla fötts i sovrummet och jag har varit noga med att pyssla mycket med dem. När de blivit lite äldre har de fått följa med sin mamma och mig på ”mullepromenader” i skogen där de har fått lukta och gräva och upptäcka världen.

FANTASTISKA FRAMGÅNGAR UNDER ÅRENS LOPP Svenska och Nordiska Mästerskapen 12 SM-guld 32 SM-medaljer 7 NM-guld Årets Brukshund samt Spår-, Rapport- och Skyddshund -78 Silverpilens Kaxa med Lars Andersson -82 Silverpilens  Gargo med Maiit Orava -83 Silverpilens  Jonna med Bertil Tibblin -89 Årets Spårhund Silverpilens  Wilse med Tord Edin -89  Årets Rapporthund Silverpilens Arko med Göthe Lundgren -89 Årets Skyddshund Silverpilens Öya med Bertil Tibblin Championat och cert 100 SBCh 1 200 brukscert Silverpilens kennel har även tilldelats Hamiltonplaketten av SKK.

Vad hade du för krav på de hundar du använde i aveln?
Att de skulle komma från kullar där samtliga syskon var friska och med god mentalitet. Andra krav har varit att de skulle vara tillgängliga, samarbetsvilliga och med stor arbetsglädje och en fungerande av-knapp. Mina val av avelshundar har alltid handlat om fíngertoppskänsla också, det var till exempel inte så många andra än jag som såg Odin Vom Andershofer Ufers förtjänster i början men jag fastnade för den hunden och använde honom en hel del.

Vilken hund från din egen uppfödning är du mest stolt över?
Jag är stolt över alla mina hundar och valpköpare men två stycken som jag måste nämna är Silverpilens Arko, som ju tog 120 brukscert ihop med sin förare Göthe Lundgren och Silverpilens Ixi med sin förare Jörgen Karlsson. Ixi vann bruks-SM i skydds tre gånger och SSM i skydds tre gånger.

Hur känns det att så många uppfödare startat sina kennlar med tikar från Silverpilen?
Det känns fantastiskt roligt och smickrande och är ju ett gott betyg till mitt avelsarbete.

Nämn några hundar som enligt dig har haft det största inflytandet på modern svensk schäferavel?
Ja, jag måste nog säga min egen stamhane Cleibers Cleei och min stamtik Triumphs Gina. Sen vill jag även framhäva Aristos Muck samt min egen Silverpilens Killer, som var en mycket bra hund. Killers far Argos Vom Hainholzhof var också en väldigt bra hane som tillfört mycket.

Har du några råd att ge dagens schäferuppfödare?
Titta inte alltför ensidigt på exteriören, det felet gör många av dagens schäferuppfödare. Sen tycker jag man måste vara noga med att skilja på motor och stress, att en schäfer är gapig och stressig är inte detsamma som att den har stor arbetskapacitet. En bra schäfer ska vilja samarbeta med sin förare, den ska kunna arbeta hur mycket som helst men också kunna koppla av.

Vad tycker du om föreningen Svensk Bruks Schäfer?
Jag tycker att det är ett bra initiativ. Det behövs en motvikt till Schäferhundsklubben och den utpräglade exteriöraveln.

Besök kennel Silverpilen på webben:
www.silverpilen.tk

Ett glatt gäng med Silverpilen-hundar på SM i Piteå 1992.