Den här gången har jag intervjuat en av våra mest erfarna och framgångsrika uppfödare, Carina Westerlund på kennel Norpatorp i Falun. Vad har du själv för bakgrund inom området hund?
När jag var barn hade vi schäferhanen Polarmarkens Gadd och sedan dess har jag varit rasen trogen. Min andra schäfer köpte jag i slutet av 70-talet av Sigge på Polarmarkens kennel. Det var en hane utan kennelnamn, som Sigge tagit som "betalning" för en utlånad tik. Bicko (Paradore's Canto / Polarmarkens Åkky) var egentligen tänkt att bli Sigges fru Guns hund men efter en del turer fick jag köpa honom. Han var ingen lätt hund, han hade rejält med skärpa och försvar, stor kamplust, var vek och med ganska dålig dådkraft men vi skrapade tillsammans ihop en hel del meriter; TJH, KORAD samt SBCH i spår. Vi avslutade vår gemensamma tävlingskarriär med ett sprucket spår på SM i Malmö 1983. Aktiv inom SBK har jag alltid varit och jag har, förutom att ha tävlat, varit verksam som tävlingsledare, 1 A-domare och jobbat en hel del med Flygvapnets Tjänstehundverksamhet. Jag drog dock ned på engagemangen då jag fick barn -93. När startade du din uppfödning och med vilken tik?
Nästa schäfer efter Bicko blev en tik. Jag hade träffat hundar efter Odin v Andershofer Ufer och ville gärna ha en avkomma efter honom så jag kontaktade Anita på Silverpilens kennel. Jag ville egentligen ha en hane men det blev en tik; Silverpilens Norpa (KORAD Odin v. Andershofer Ufer / KORAD Silverpilens Öja). Norpa var en fantastisk hund, frisk som en nötkärna och med outsinlig arbetslust och goda nerver. Hon korades +2 och blev SBCH i spår. Norpa blev min stamtik och födde sin första kull 1983. Ur Norpas andra kull kom Terra, som var en fodertik som dels fick en kull hos mig, dels blev stamtik på Karga Landets kennel. I den kull som Terra fick hos mig föddes Riva, även hon en fodertik som både fick en kull hos mig och blev stamtik för en annan kennel, nämligen Råggrindans. Hur många hundar har du idag, hemma och eventuellt ute hos fodervärdar?
Här hemma har jag bara en hund, tiken Osis. Jag är även delägare i fyra andra tikar Norpatorps Wittra, Råggrindans Morra, Råggrindans Gaxa samt Lita Tills Kaja. Dessutom har jag snälla valpköpare som vid ett flertal tillfällen har lånat ut sina tikar till mig. Vad är du mest nöjd med i din uppfödning och vad vill du förbättra?
Utan inbördes prioriteringsordning så är jag mest nöjd med arbetslusten och speciellt då kamplusten, temperamentet och nyfikenheten, typen, de förhållandevis goda lederna samt sundheten överlag och givetvis är målet att förbättra allt detta. Vad har du för krav på de hundar ni använder i avel?
När jag väljer en avelshund vill jag se arbetskapacitet i individen och i kullen. Jag försöker tillämpa 80/80 regeln när det gäller lederna, det vill säga minst 80 procent röntgat och minst 80 procent fritt. Jag är noga med att stamtavlorna ska passa ihop när jag gör en kombination och jag frossar stamtavlor. Jag är också noga med att ta reda på vad olika hundar lämnat, jag ringer runt och frågar, hör mig för med bekanta och så vidare. Jag vill ha mesta möjliga kunskap om de hundar jag använder. Fler tankar om ditt avelsarbete?
Importer har jag varit restriktiv med, jag tycker att våra svenska schäfrar är nog så bra och dessutom är de mycket bättre dokumenterade när det gäller mentalitet och hälsa. Linjeavel har jag använt mig av en hel del, jag anser det kan vara ett bra redskap att få fram sunda hundar med de egenskaper jag vill ha, givetvis under förutsättning att man endast linjeavlar på friska hundar som man har mycket goda kunskaper om. Odin v. A. U. är ett exempel på en hund som ”tål sitt blod” mycket bra. Vilken hund från din egen uppfödning är du mest stolt över?
Det är så svårt att svara på, jag är stolt över alla mina hundar och duktiga valpköpare. Men om jag ska nämna några favorithundar i avel så blir det Terra, Toka, Riva och Reta. När det gäller hundar under de senaste åren vill jag gärna nämna Osis och Orka. Vilka krav ställer du på dina valpköpare?
Jag kräver att varje valp ska vara planerad, efterlängtad och respekterad! Sedan så är det ju så att alla människor har sin egen verklighet och att tävla på elitnivå är inte allas mål. Det tycker jag är OK. Det är dock viktigt för mig att valpköparna röntgar sina hundar samt deltar på MH och Korning. När det gäller tävlande (eller tjänst) har jag inte det som krav för valpköp men jag försöker så gott jag kan att locka och stimulera mina valpköpare till att tävla bruks. Det gör jag till exempel genom att arrangera Läger, MH, MT samt att ordna en mentor till nya valpköpare, alltså en person som har en Norpatorpare eller annan ”släkting” och bor i närheten. Jag fixar med telefon- och adresslistor och uppmuntrar mina valpköpare att hålla kontakt med varandra. För mig har alla valpköpare samma värde, oavsett om de bara vill träna med sin hund eller om de tar sig till SM. Men jag blir ju självklart glad för tävlingsframgångar och belönar ambitiösa valpköpare med premie för bruks-SM för första gången och ny valp ur valfri kull när någon tagit tre brukscert.
|
