Text: Sanna Markebrand Den här gången har jag intervjuat Mari-Anne Thorén på Marhöjs Kennel i Mölltorp utanför Karlsborg i Västergötland. Mari-Annes man Kjell hjälper till med både valpar och vuxna hundar men det är hon som är ansvarig för uppfödningen.

Vad har du själv för bakgrund inom området hund?
Jag växte upp i Finland och i mitt föräldrahem hade vi alltid jakthundar. Stövare, karelare och finnspetsar. Jag minns särskilt stövartiken Klinga som alltid brukade sova i min säng. En boxer hade vi också men inga andra brukshundar. 

Mari-Anne och Zaija.

När jag så småningom flyttade till Sverige och skaffade en egen hund blev det en schäfer. Det här var i början på 70-talet och tiken hette Zorba, e. Silverpilens Killer och en tik som hette Aja. Hon blev uppflyttad till högre klass spår och även lydnadschampion. Därefter skaffade jag ytterligare en schäfertik, Spirings Nova, som blev min och även Karlsborgs BKs första brukschampion. Jag tog valpar på Nova, men kullen blev inte särskilt bra tyvärr. Efter ytterligare en Spiringshund, så blev jag ägare till Silverpilens Zaija, som blev min stamtik.

Jag har varit aktiv inom SBK i många år, som instruktör, tävlingsledare och domare. Nu när jag är över 70 år får jag ju inte döma bruksprov lägre, utan endast lydnadsprov. En dum regel, tycker jag. 

När startade du din uppfödning och med vilken tik?
Ja, det var Silverpilens Zaija, född 1985. Det var en mycket bra hund, brukschampion spår och sök, 2 cert i rapport, uppflyttad i hkl skydds och TJH i bevakning. Som avelstik var hon också fantastisk, på fyra kullar lämnade hon endast 1 HD-fel och bland hennes avkommor fanns åtta SBCh, ytterligare nio elithundar och fyra TJH.

Hur många hundar har ni idag, hemma och eventuellt ute hos fodervärdar?
Vi har bara två hundar för närvarande. Marhöjs Unni som jag tävlar elitspår med (7 cert och en 9:e placering på SM i Sunne -04) och en hund hane som vi fått tillbaka för att ägarna inte riktigt orkade med honom. Just nu har vi även en inlånad tik här hemma med en kull valpar. Ur den kombinationen (Marhöjs Dixi – Kustmarkens Kurry) kommer jag att sätta ut en tikvalp på foder och behålla en här hemma.

Vad är du mest nöjd med i din uppfödning och vad vill du förbättra?
Jag är nöjd med mina hundar på många sätt. De flesta har mycket bra gripande och föremålsintresse, något som jag tycker är väldigt viktigt. Marhöjshundarna är generellt samarbetsvilliga och trevliga att jobba med. Hälosmässigt är jag också mycket nöjd.
Det finns förstås alltid utrymme för förbättringar när det gäller mentalitet och hälsa. Vad gäller exteriören finns en hel del som kunde vara bättre, till exempel storleken (jag vill helst få fram ganska små schäfrar), kors, ögonfärg med mera. 

Mari-Annes nuvarande tävlingshund och fd avelstik Marhöjs Unni.

Vad har du för krav på de hundar ni använder i avel?
De ska komma från jämna och bra kullar, enstaka stjärnskott duger inte. Jag tittar på hela kullens hälsa, MH, MT och tävlingsmeriter. Mina egna tikar jag alltid meriterat (jag har fått fram fyra egna SBCh) men bruksmeriter är inget måste för mig när jag avlar.

Vilken hund från din egen uppfödning är du mest stolt över?
Jag är stolt över alla Marhöjshundarna men jag måste nog ändå nämna Marhöjs List speciellt. Det var väldigt hedrande att han blev Årets Polishund. Av mina senaste kullar är jag extra nöjd med Dixis F-kull och Doris Z-kull.

Vilka krav ställer du på dina valpköpare och vad erbjuder du dem?
Jag vill helst att mina valpköpare ska använda sina hundar antingen till bruksprov eller tjänst men det viktigaste är ju att de tränar med hundarna och stimulerar dem mentalt. Jag försöker ordna gemensamma MH och MT där jag önskar att så många som möjligt ska delta.

Marhöjs Wilse med mamma Marhöjs Borka.

Jag ordnar valpträffar, ringer nya valpköpare regelbundet (speciellt det första halvåret) och har årligen ett läger för alla valpköpare då jag hyr in instruktörer. 1993 instiftade jag vandringspriset Marhöjs Bästa Hund som tilldelas den hund och ägare som under året har de tre bästa resultaten i bruksgrenarna. Tre års vinster med samma hund ger vandringspriset. De valpköpare som tar tre eller flera brukscert med sin hund får köpa en ny valp till självkostnadspris.

Nämn några hundar som enligt dig har haft det största inflytandet på modern svensk schäferavel?
Som så många andra bruksschäferuppfödare vill jag framhålla Aristos Muck och
Odin vom Andershofer Ufer. Bland de nyare hundarna vill jag nämna Kurants ÖB, som jag tycker var en fantastiskt bra nedärvare av bra bruksegenskaper och fria leder bland annat.

Vad anser du om den svenska schäfern idag?
Ja, jag tycker förstås att uppdelningen mellan bruks- och utställningstypen är väldigt tråkig. Många utställningshundar är väldigt extrema i kroppsbyggnaden på ett sätt som absolut inte lämpar sig för bruksarbete. Och arbetsmässigt tycker jag man ser många utställningsavlade schäfrar som inte alls är som en schäfer ska vara.

Tittar man på bruksschäfrarna så är ju mentaliteten överlag bra men jag tycker att vi borde kunna vara lite mer noggranna med exteriören.

Vad hoppas du av föreningen Svensk Bruks Schäfer?
Jag hoppas att föreningen ska kunna fortleva och att man inte slutar ge ut tidningen! Som i alla andra ideella föreningar förstår jag att det är svårt, mycket arbete ska utföras av få personer och med små ekonomiska medel. 

Marhöjs List – Årets Polishund 2002 – med husse Lars Egerfjäll.

Marhöjs kennel har fött upp 3 st TJH i Hemvärnet, 20 st i Flygvapnet, 4 st räddningshundar, 5 st polishundar och 6 st väktarhundar. 19 hundar från Marhöjs har tillsammans tagit 135 brukscert. Marhöjs har fött upp 15 brukschampions och två lydnadschampions.  Schäferhanen Marhöjs List valdes till Årets Polishund 2002.