Varifrån kommer namnet Fuerza?
Namnet betyder kraft på spanska. Det ska uttalas med läsp på z.
När vi sökte kennelnamn trodde jag i min enfald att man fick sitt förstahandsval, och det var Tilos som betyder lind på latin. Fuerza´s var nog fyra på listan tror jag. 

Vad har du Tina för bakgrund inom området hund?
När jag var barn hade vi boxer i familjen. Tyvärr blev min lillebror hemskt allergisk så efter det fick jag hålla mig till sköldpaddor, sniglar och alla möjliga andra djur utan päls som jag kunde få tag i. 

När jag sedan flyttade hemifrån och blev sambo med Pelle så blev vi sugna på att skaffa hund. Av en bekant jag träffat på en keramikkurs 1976 köpte vi schäfertiken Clia. Med henne började vi gå kurser på Tidaholms BK och fick mycket hjälp där. Clia hade HD och var lite allmänt sjuklig och inte med någon vidare mentalitet men Pelle tävlade henne upp till gk hkl rapport, cp i spår och SLCh. 

Det verkade så kul att tävla så vi bestämde att vi skulle skaffa en hund till så att jag skulle få en egen hund. Nu visste vi lite mer och vände oss till Puckings och Silverpilens för att fråga om valp. Efter visst tjat sålde Anita på Silverpilen en tikvalp vid namn Silverpilens Olga till oss 1980. 

Numera är jag domare och tävlingsledare och engagerar mig så mycket jag hinner i Tidaholms BK. Pelle är också domare samt mentalbeskrivare. 

När startade du din uppfödning och med vilken tik?
Vår andra hund, Silverpilens Olga (e Silverpilens Östen u Silverpilens Uppi) blev vår stamtik. Hon var korad +2, SBCh (25 cert i spår och rapport) och deltog i 2 SM, 1986 i rapport (13:e) och 1985 i spår (6:a). Det var egentligen inte meningen att vi skulle börja föda upp men en god vän till oss, Maj- Britt Olsson ville så gärna ha en valp efter Olga och även Pelle ville ha en ny hund. Vi parade henne 1985 med Aristos Muck och det blev åtta valpar. Pelle behöll Katla ur den kullen, de tävlade senare på sex spår-SM. Så småningom var det fler goda vänner som var intresserade av valpar efter Olga så vi gjorde om samma kombination igen. I den kullen blev fem valpar av 11 SBCh och två blev polishundar. Vi behöll Ayla själva.

Hur många hundar har du idag, hemma och ute hos fodervärdar?
Här hemma har vi Ayla, Yoko och Polka som är tre vuxna tikar, alla SBCh. Mint (e Kustmarkens Grim u Fuerza's Jetta) är en sexmånaders valp ur vår senaste kull och vi har även nyligen fått tillbaka Mints kullsyster, Zoo. 

Ayla, som snart är 16 år har ungefär 25 cert i vardera sök och spår. Hon och jag har tävlat SM i spår, där en silvermedalj 1993 är bästa resultatet .Vi var med på två sök SM, där vi blev sexa båda gångerna. Med Yoko har jag 3 cert i sök och ca 10 cert i spår. 

Pelle och Polka har 3 cert i spår

Vi har inga tikar på foder. Vår uppfödning är så liten, på snart 18 år har vi haft 13 kullar. I somras fick vi låna Fuerza´s Jetta. Vi ville inte låta de generna gå förlorade för oss.

Vad är du mest nöjd med i din uppfödning och vad vill du förbättra?
Jag är mycket nöjd med vår ledstatistik, vi har 100% röntgat och en låg andel HD/AD. Även i övrigt har vi fått fram friska och sunda hundar som uppnått hög ålder. Vår första hund Clia var inte speciellt frisk så jag vet hur hemskt det är att ha en sjuk hund. Jag gör allt för att mina valpköpare inte ska drabbas av det elände en sjuk hund innebär. Jag tycker också att Fuerzashundarna är sociala och trevliga hundar som kan umgås med både folk och fä. 

Alla avelsdjur vi använt hittills är bruksmeriterade eller tjänstehundar. MH är ett mycket bra instrument men det är inte tillräckligt. En hund som håller ihop på tävling efter tävling har visat vad den duger till. Jag vill också gärna träffa alla hanar jag vill använda ordentligt för att bilda mig en egen uppfattning om dem.

Två saker vi skulle vilja förbättra i vår avel är dådkraft och gripande, där kan vi se vissa brister.

Vilken hund från er egen uppfödning är du mest stolt över?
Egentligen är jag stolt över alla mina "valpar", men om jag måste välja tar jag snart 16-åriga Ayla. Hon är en fantastisk, underbar och lojal hund som är mycket speciell. Hon var i yngre dagar en suverän tävlingshund som alltid presterade ett snäpp bättre på tävling än på träning. På senare år har hon tagit på sig rollen som en snäll "extramormor" som hjälper till med valpkullarna, lär dem hundspråk och så. Hon lever upp när vi har valpar hemma.

Vilka krav ställer du på dina valpköpare?
De ska helst vara tävlingsintresserade men i vissa fall har jag nöjt mig med att de velat jobba med sina hundar. Men det allra viktigaste är att de ska älska sina hundar och vara snälla mot dem.

Att låta hundarna veta att de duger tycker jag är viktigt. Alla vet vi väl hur dåligt man presterar om ingen tror på en. Samma sak gäller hundar, tror jag. Jag accepterar inte hårda träningsmetoder. De måste också gilla att ha tät kontakt med mig, jag vill veta vad som händer i mina valpars liv.

Vi har haft fantastisk tur och fått mycket fina valpköpare, jag har bra kontakt med nästan alla och de är väldigt ambitiösa. Tack vare våra duktiga valpköpare har Fuerza fått fram tolv SBCh (hälften med cert i mer än en gren) och åtta SM-hundar. 

Nämn några hundar som enligt dig har haft det största inflytandet på modern svensk schäferavel?
Jag måste framhålla Aristos Muck, som gett oss förighet, livlighet och bra nerver. Karga Landets Björkman har varit bra för våra linjer, och där kommer både Aristos Muck och den berömde Odin v. Andershofer Ufer igen.

Vad hoppas du av föreningen Svensk Bruks Schäfer?
Att föreningen ska bli ett forum där vi kan vara öppna om olika hundars fördelar och nackdelar. Det vore bra om alla kunde släppa på prestigen och berätta vad som gått fel, på så vis behöver inte andra begå samma misstag.

Jag tror också att föreningen kan sporra många schäferägare att jobba med sina hundar och få igång fler bruksintresserade. 

Text: Sanna Markebrand Foto: Gun-Marie Fredriksson

Besök gärna Kennel Fuerza på hemsidan: http://hem.passagen.se/kennel.fuerza/
Eller skicka ett mail: plindh@swipnet.se

Tidigare artiklar:
Kennel Äventyr
Kargalandets Kennel
Rapports Kennel