Text: Sanna Markebrand

Den här gången har jag intervjuat Gunnel Crona och Göran Dahlberg på Akjas kennel i Härnösand.

Vad har du själv för bakgrund inom området hund?
Jag (Gunnel) växte upp med hundar i barndomshemmet. Vi hade springer spaniel och boxer. När jag var 16 år tävlade jag appellklass spår med familjens boxer. Det gick bra men vi kom aldrig längre därför att tiken var skottberörd. Den erfarenheten gjorde att mitt intresse för hundars mentalitet väcktes. På den tiden var jag aktiv ungdomsmedlem i Sundsvalls BK. När jag flyttade hemifrån och träffade Göran ville vi båda ha hund och började leta efter en boxer.

Gunnel med Korad TJH DragCH SphIII Akjas Ywa, mor till C-, E- F-och G-kullarna.

Men av olika anledningar blev det en schäfer istället, en tik från Heidiburghs kennel e. Astor vom Fuhrpark Schumer u. Alvretens Cimba. Sedan dess har vi haft schäfer men under åren har vi även ägt och tävlat med dobermann och vorsteh.

Vi har varit aktiva inom SBK i många år både som tävlande och funktionärer. Ett tag tävlade vi bägge i segrarklass med var sin hund.
Gunnel är bruksdomare, dragdomare, domare och instruktör inom bevaknings och räddningsverksamheten samt mentalbeskrivare och mentaldomare och är den som numera utbildar och tävlar med familjens hundar.

När startade ni er uppfödning och med vilken tik?
Akja som var född 1969 utvecklades till en mycket bra hund. Vi turades om att tävla henne i spår, rapport och drag. Akja korades +2 och kom upp i segrarklass i såväl spår som rapport. På Härnösands BK var det många klubbkompisar som tyckte om Akja och gärna ville ha en valp efter henne så vi bestämde oss för att ta en kull. 1972 parades Akja med Ridderhellas Achilles, en korad tjänstehund, och vi fick kull på sju hanar som var friska och bra. 1974 parades hon igen och då behöll vi tikvalpen Härja. Sedan dess har vi kunnat fortsätta på samma tiklinje genom alla år vilket känns väldigt bra. Vår nuvarande unga tik är åttonde generationen i rakt nedstigande led efter korade, bruksmeriterade tikar.Vi har haft 35 kullar totalt sedan 1972, så vi har haft en kull per år i genomsnitt.

Hur många hundar har ni idag, hemma och eventuellt ute hos fodervärdar?
Vi har fyra hundar hemma. En hane på 11 år, Ålex, korad på 239 p, TJH i Flygvapnet och champion i drag och utställning. Tyvärr blev han steril i unga år och hann bara få en kull efter sig. Vi har även två tikar på 7 och 8 år hemma, varav den äldre är vår dotters tik. Dom är uppskattade familje- och tävlingshundar som vi inte använt i avel då vi inte ansett att de hållit måttet riktigt. Sen har vi en ung tik, Klinga, som är tänkt att bli vår nästa avelstik om bruksmeriteringen går som planerat. Numera kör vi mest spår och sök. Rapporten och draget har vi lagt på hyllan. De senaste åren har vi inte haft någon tik på foder, utan vi har haft förmånen att få ”leasa” bra tikar av våra valpköpare, eftersom vi avstått från att avla på våra tikar som vi har hemma.

Vad är ni mest nöjda med i er uppfödning och vad vill ni förbättra?
Vi är mest nöjda med att våra hundar är så friska såväl på lederna som i övrigt. Akjas-hundarna blir ofta gamla. Vi tycker också att vi har lyckats bra med att kombinera mentalitet bruksegenskaper med en funktionell exteriör. Vi har i många fall avstått från att avla på tikar som vi inte varit nöjda med. Vi verkar efter devisen att avel inte handlar om att föröka utan att förbättra. En egenskap som vi skulle vilja förstärka något är dådkraften/ nyfikenhet, annars är vi rätt så nöjda.

Vad har du för krav på de hundar ni använder i avel?
Vi avlar på bruksmeriterade och mental-testade hundar och vi har huvudsakligen använt svenskfödda hanar. Det fåtal importer vi använt har haft tyska skyddsmeriter. Vi tittar på att avelsdjuren kommer från bra, jämna kullar och är inte intresserade av enstaka stjärnskott. Det är önskvärt att hela kullen är fri på lederna och vi är givetvis mycket noga även med övrig hälsa och försöker ta reda på om det finns sjukdom eller defekter i kullarna. Som uppfödare har man ett ansvar mot sina blivande valpköpare att försöka avla fram friska hundar som blir till glädje och inte till bekymmer. Vi är helst inte först ut med att använda en hane utan ser gärna att han är prövad i avel. Naturligtvis tittar vi också ingående på hur blodslinjerna passar ihop.

Vilken hund från din egen uppfödning är du mest stolt över?
Vi är stolta över alla våra duktiga hundar och deras ambitiösa ägare. Vi har ju också flera tikar som varit fantastiska i sin nedärvning, som t.ex korad Akjas Olina, fyra kullar inga ledfel och korad Akjas Akja tre kullar inga ledfel. Mycket stolta är vi över våra två dubbelchampions, Korad SDragCh SUCh Akjas Ålex och Korad SBCh SUCh Akjas Jippo.

Vilka krav ställer ni på era valpköpare och vad erbjuder ni dem?
Vi hävdar ju att schäfer är en brukshund och att den ska jobba, så vi prioriterar folk med intresse för bruksprov eller tjänstehundsbiten. Det är viktigt att få våra hundar meriterade så att vi kan utvärdera vår avel på bästa sätt. Vi har jättebra valpköpare som i mycket stor omfattning startar på bruksprov eller ägnar sig åt samhällsnyttig verksamhet som tjänstehund, polis och väktarjobb.

När det gäller MH och röntgen försöker vi samla till gemensamma träffar för dem som vill. Vi är noga med att hålla kontakten med valpköparna och ringer dem en gång i veckan upp tills valpen är 4 månader. Då brukar vi ha en valpträff. Under träffen genomför vi några enkla övningar med valparna och följer upp olika viktiga beteenden som att bära, bita, kampa, förfölja, enklare näsarbete samt några kontakt- och ledarskapsmoment. Dessa 4-månadersträffar utgör en möjlighet för oss att tidigt kunna bedöma hur kullen artar sig samt ge oss chansen att handleda valpköparna när det gäller valpens utveckling.

Korad IPO I Akjas Impa och Korad IPO II BSL III Akjas Isak
Ägare: Annika och Anders Ljungsten.

Vi har inget system med så kallade championatvalpar men vi betalar 1000 kr styck för de tre första brukscerten. Summan kan man erhålla kontant vid varje cert eller ha innestående som avbetalning på nästa valp.
Dessutom betalar vi SM-startavgifterna för de Akjas-ekipage som kvalificerar sig dit. Vi håller ett årligt kennelläger och till sommaren har vi 25-årsjubileum!

Nämn några hundar som enligt dig har haft det största inflytandet på modern svensk schäferavel?
Liksom många andra anser jag att Odin Vom Andershofer Ufer var en mycket värdefull hane för den svenska bruksschäferaveln. Jag vill också nämna Cito vd Sandhol, som höjde kvaliteten på schäferhundarna både mentalt och exteriört på sin tid. Om vi tittar på lite nyare hundar så tycker jag att det ser ut som kullbröderna Troll och Task von Haus Milinda ska kunna lämna goda spår efter sig i aveln.

Vad anser du om den svenska schäfern idag?
Jag tycker det är synd att rasen blivit så uppdelad mellan bruks och utställningsfolk. Många bruksmänniskor struntar i exteriören, men vi har ju en rasstandard att hålla oss till, och folk ska inte behöva fråga föraren om det är en schäfer eller blandras. Å andra sidan tycker jag att den exteriör som premieras högst på dagens utställningar är för extrem. Många hundar kan knappt gå ordentligt pga övervinkling och dessutom har många ofta väldigt litet av bruksegenskaperna. När man tittar på MH diagram syns det tydligt att avkommor efter utställningsavlade hundar lutar åt vänster, dvs har lite jakt, svagt gripande och kamp men mycket rädslor, medan MH efter brukshundsavlade hundar snarare lutar åt höger. Dom har mycket jakt och kamp men lågt mått av rädslor.

Mentalt sett tycker jag de svenska bruksschäfrarna är bra. Möjligen tycker jag att man ser lite för många högt temperade hundar med nervbrister, vilket leder till pip och skrik. Förarna kallar det ofta för ”mycket motor” men det kan ju också vara nervositet och stress, och det ska man undvika att avla på, tycker jag. Man ser också många schäfrar som är för stora, framför allt på utställningssidan men även när det gäller brukshundarna. En arbetande hund får inte vara för stor, det finns ingenting positivt med det. Tyvärr är det väl så att med ökat välstånd så ökar hundraserna också i fysisk storlek. RAS ser jag som ett litet steg i rätt riktning mot ökad hälsomedvetenhet och jag hoppas att vi framöver kommer att införa restriktioner mot avel på AD-belastade hundar.

Vad hoppas du av föreningen Svensk Bruks Schäfer?
Jag tycker det är väldigt positivt att föreningen fokuserar på schäferns hälsa. Om inte hunden är frisk så kommer man ingenvart med den i tävlingssammanhang hur bra den än är.

Valpträff med F-kullen; Foggy, Fackla, Fakta, Fia, Fixa och Freja.

Akjas Kastor får en välförtjänt vilopaus under fjällvandringen.