Det är med ett litet sting av sorg i hjärtat jag nu skriver mitt sista ordförandeord. På nästkommande årsmöte avgår jag för att lämna över till nya - och förhoppningsvis starka - krafter. Jag kan tänka tillbaka på innehållsrika år som varit både bra och mindre bra. Det har kostat på att vara i hetluften och allt för många gånger har debatten inte handlat om schäferrasen utan om angrepp både på mig som person och på föreningen.
Min första schäfer flyttade in 1981 och sedan dess har jag varit rasen trogen. Därför gör det ont i mitt schäferhjärta när jag ser hur rasen långsamt förändras till (i mitt tycke) det sämre.
Jag är bruksmänniska och mycket aktiv på min lokala klubb SBK:s Göteborgsavdelning. Under en period i början på 90-talet satt jag också med i Sd-västra Schäferhundklubben. Jag trodde att jag skulle kunna påverka inifrån, som det så populärt heter. Men jag gav upp, det fanns inget utrymme för mina åsikter. Jag var helt klart den sista dom skulle ha skickat till någon kongress.
När sedan diskussionerna kom upp om att Schäferhundklubben skulle gå ur SBK och istället gå in under SKK samt att man inte skulle ha något SSM i de svenska bruksgrenarna fick jag nog och började fundera på att bilda en förening för bruksschäfern. Den typen av avel fanns ju redan men bruksuppfödarna hade inget tydligt samarbete eller gemensam profil utåt sett vilket gjorde det svårt för potentiella valpköpare att hitta rätt i schäferdjungeln.
Det har nu gått 5 år sedan starten och massor har hänt. Att SBS på så kort tid skulle få en sådan genomslagskraft hade jag aldrig kunnat ana. Man har genom skrivelser till SBK försökt stoppa oss som förening. Vi är idag förbjudna att annonsera i SKK-organisationens tidningar. Trots detta har vi den senaste tiden fått stort utrymme i Schäfertidningen, vilket jag är tacksam för. Genom att ta in insändarna från Fredde Steen och Lasse Zschaeck (rena påhopp på mig och SBS) i Schäfertidningen nr. 5 -06 så öppnade man dörren för ett genmäle från oss . Visserligen försökte Schäferhundklubben korta ner genmälet drastiskt men efter en anmälan till Pressombudsmannen såg man för gott att ta med det i sin helhet. I övrigt var det senaste numret av Schäfertidningen det bästa jag läst. Inte alls lika mycket utställning som vanligt.
Det fanns en period då jag trodde att SBS och Schäferhundklubben kunde närma sig varandra. I ett protokoll från SBK 2004 kunde läsas :
§ 32 Rasklubbsmästerskap – dispens från krav på medlemskap i rasklubb
Behandlades en begäran från Svensk Schäferhundklubb om dispens från reglernas krav att deltagare i rasklubbsmästerskap skall vara medlem i rasklubben. Anledning till begäran är att årets rasklubbsmästerskap arrangeras i samarbete mellan Svensk Schäferhundklubb, Svensk Bruks Schäfer och Nässjö BK. Från Svensk Schäferhundklubb önskar man att såväl medlemmar i rasklubben som medlemmar i Svensk Bruks Schäfer, vilka är medlemmar i lokalklubbar inom SBK, skall ha rätt att delta. Från Schäferhundklubbens sida ser man samarbetet vid rasklubbsmästerskapet som ett led i arbetet med att ”ena schäfern”.
VU beslöt att bifalla begäran att gälla vid årets rasklubbsmästerskap för schäfer.
Paragrafen förklarades omedelbart justerad.
Jag blev på samma mästerskap tillfrågad om jag – som privatperson – ville ingå i Schäferhundklubbens brukskommitté, något som var otänkbart för mig eftersom jag satt som ordförande i SBS. Nu påstår Edoff i sitt senaste ordförandeord att han erbjudit SBS – som förening – att utse en representant att ingå där, vilket inte är sant. Han säger också att han är för ett samarbete med SBS men att det måste ske på lika villkor? Att slå med den ena handen och smeka med den andra skapar knappast något förtroende. För närvarande känns det som båda föreningarna har långt kvar till ett samarbete för rasens bästa. Om vissa personer lade samma energi på rasen som man gör på skamliga påhopp så kanske vi skulle nå någonstans. Det handlar liksom inte om schäfern längre, mer om personangrepp och slag under bältet. Visst, jag låter bitter nu men kanske är det därför jag nu måste lämna över klubban.
Förra veckan var jag hos hundpolisen här i Göteborg och gick igenom ett stort antal L-tester gjorda på schäfer. Sorglig läsning, på flera beskrivningar stod det: Schäfer av utställningslinje – testen bruten – duger som sällskapshund. Det värsta av allt är att dessa hundar ofta annonseras ut till avel med L-test som merit!? Visserligen är det sant att hunden är L-testad men sällan står det i annonserna om testresultatet. Jag fick också beskrivet för mej hur många testade schäfrar som inte hade några drifter alls. Ingen jakt, social kamp, försvar eller skärpa. Bara menlösa sällskapshundar som passar ”Fru Svensson”. Det står schäfer i stamtavlan men det känns som en förolämpning mot rasen.
Något jag minns med glädje är våra två SBSM (Svenskt Bruks Schäfer Mästerskap) som båda avhölls i Nässjö där Micke Gustavsson och jag var de drivande krafterna. Det var en härlig känsla att få anordna tävlingarna med lydnad på stora gröna gräsytor och läktare med speaker. Specialerna gick i underbara spår, sök och rapportmarker i Smålands djupa skogar. Det var en festlig prisutdelning där alla tävlande samlades på innerplan och fotograferades. Jag minns också med glädje våra läger och övriga schäferträffar. Och alla dessa underbara schäfrar jag har träffat, som absolut inte skulle göra sig på utställning. Men vad gör det, så länge dom är friska och brukbara! Med glädje tänker jag också på alla underbara människor jag lärt känna under dessa år. Alla ni som stöttat både mig och SBS genom mail, brev och telefonsamtal.
En önskan från mig är att SBS någon gång i framtiden ska kunna ansluta sig till moderklubben. Att man där tillsammans kan arbeta fram ett program för en friskare, mentalt starkare schäfer med en lämplig exteriör. Att inte låta det förbli två läger som ständigt ska ta strid mot varandra. Att låta schäfern förbli världens bästa brukshund och inte blunda för det som i dag sker i exteriöraveln där många uppfödare inte tar tillräckligt ansvar för mentalitet och sundhet.
Höj kraven för valpregistrering genom att kräva att föräldradjuren kommer ur kullar där 80% är friröntgade och 80% MH-beskrivna (med krav på skottfasthet). På det sättet skulle man kunna få bort många penninghungrande oseriösa uppfödare. Rädsla är ett problem bland dagens schäfrar och sådana föräldradjur ska kasseras då just rädsla har en stor arvbarhet. Slopa konkurrensbedömningen på utställning. Bedömningen beror ofta på vem som håller i kopplet och domarna har en extrem och snedvriden syn på exteriör. Satsa istället på exteriörbeskrivningar som på korning. Exteriören är viktig men det ska handla om en sund konstruktion utan överdrifter.
Till sist vill jag önska den nya ordföranden med styrelse ett varmt lycka till! Se till att alltid ha rasens bästa för ögonen när beslut fattas och texter skrivs. Våga stå upp för det ni tycker, håll inte tyst!
God Jul & Gott Nytt År!
Önskar
Carina Romland
ordförande
|