Historik
Skyddshundens historia är intimt förknippad med polisiär verksamhet. Redan tidigt under
1900-talet kom de första polishundarna (skyddshundarna) till Sverige. De kom tillsammans
med sina förare från Tyskland som var föregångsland i modern hunddressyr. I Sverige tog
tävlandet med skyddshundar fart först i slutet av 1940-talet. Idag är detta den specialgren
inom Svenska Brukshundklubben (SBK) som har lägst deltagarantal på tävlingar beroende
på att det är svårt att få fram bra skyddshundar och dessutom tar dressyren lång tid.
Tävlingsverksamhet/klassindelning
Skyddshundens huvuduppgift är att skydda sig själv och sin förare genom att angripa dem
som hotar dem. Detta provas i olika moment i tävlingssammanhang. Överfall riktade mot
föraren utförs av en speciellt utbildad s k figurant. Hunden ska jaga ifatt och angripa flyende
figurant och ska dessutom kunna bevaka "fasttagen" figurant. När hunden ska göra detta
mot en oskyddad figurant bär hunden munkorg och stöter med kroppstyngden bakom;
därigenom avvärjer hunden t ex ett överfall mot föraren. Då hunden arbetar utan munkorg
har figuranten en kraftigt stoppad s k skyddsärm på höger arm. I denna skyddsärm kan
hunden bita utan att figuranten skadas.
I den högsta klassen ska hunden förutom dessa skyddsmoment kunna spåra, söka upp en
person som gömts i ett skogsparti, leta upp föremål som placerats ut inom ett visst område
samt visa att den har tillräcklig lydnad i ett antal moment.
Allmänt
Skyddshundens dressyr ställer stora krav på förarens ansvar, kunskaper och erfarenhet.
Hunden måste också vara av "rätta virket". Skyddsdressyr är en naturlig fortsättning på
en framgångsrik tävlingskarriär inom någon annan specialgren.